*

Fram och tillbaka, tillbaka och fram(typ). 

Det känns ungefär som att någon har slagit mig i tusen bitar.

Och mitt bland alla bitar står jag med en trasig sopborste och

försöker samla ihop mig själv. Absolut ingen rolig känsla!

Önskar bara att allt försvann. (Allt jobbigt besvärligt).

Inatt vaknade jag varje timma, och det tog evigheter att somna. 

Jag vet mycket väl att allt är en del av livet.

Mitt frågetecken återstår, hjärta eller hjärna?